Om

Om du kan vara kall när alla omkring dig
förlorar balansen, och skyller det på dig,
om du tror på dig själv när de andra tvivlar på dig,
men tar tvivlet på allvar, och inte gör ett Ja av ett Nej;
om du kan vänta och i hopp försaka,
och bli beljugen, men inte med lögner köpslå,
om du kan hata, utan att hätskt slå tillbaka,
och från all falsk och skenhelig visdom avstå,

Om du kan drömma, men tar drömmen lätt;
om du kan tänka, utan att bli tankens slav;
om triumf och katastrof du möter på samma sätt
och ser i dem två ekrar kring samma nav;
om du tål höra sanningen du spritt
förvrängas av skurkar för att lura dårar,
tål se hur det bryter samman som en gång var ditt
och böja dig för att bygga det upp, utan tårar,

Om du kan satsa allt på ett enda kort
och förlora, och börja om från början igen,
och aldrig klaga, eller tala om vad du gjort,
eller ångra det ens, utan tänka: "Än se´n ?";
om du kan tvinga din kropp, dina nerver, ditt hjärta
att tjäna dig, fast allt borde vara slut
och så hålla fast genom plåga och smärta
och bara viljan finns kvar, som säger: "Håll ut !" -

Om du kan tala till massan, men behålla din själ,
eller umgås med kungar, men ej glömma din egen lott,
om fienden ej kan dig skada, ej den som vill dig väl,
om alla räknar med dig, men inte till övermått,
om du kan fylla var flyende minut
med kamp och möda, som befriar från tidens bann,
då är jorden din, och allt på den ditt till slut,
och - vad som är mer - då är du, min son, en man !