Born To Run

Det är nu det verkligen gäller - motståndet finns där inom dig och du ifrågasätter dig själv och försöker hitta alla möjliga olika anledningar till varför du inte ska ut ur det bekväma och in i det obekväma och möta blötsnö, duggregn, isfläckar, mörker och dig själv.

Jag tänker tillbaka på en bok jag läste för många år sedan och författaren beskriver en tämligen svår situation där utgången är ytterst riskabel och med brittisk ironi, humor och pragmatism skriver han: 'but then, nobody said it would be easy'.

Inspiration. Uthållighet. Mål och mening. Vad blir jag inspirerad av, hur kan jag hitta den inre grundstyrkan som gör att jag utsätter mig för detta? Vad ska det leda till?

Fundera en stund på detta och sluta läs.

Välkommen tillbaka - sätt på dig skorna och tänk nu på att inte ta på dig för mycket kläder. Ooouuuchhh! Har du fortfarande betänkligheter och en viss form av desperation i ögonen? Välkommen, jag har varit där också. Flera gånger i veckan. Vänta nu - tortellini med smetig gorgonzolaost och ett eller två glas vin; förbannat nice med ett tänt ljus och en bra film. Egentligen kan jag springa i morgon och visst har jag en del annat att göra?

Mind games - och så lätt att göra en tankevurpa och skjuta upp det där som du vet att du mår bra av men som kräver en insats. Nu är det dig det handlar om och du kan lägga bort alla funderingar och förklaringsmodeller och sluta tänka på din egen misär. För det är ibland en misär att löpträna och det finns bara en enda person som kan ändra på situationen och hur tänker du nu egentligen?

Det är när det är som djävligast och mest grisigt som du ska vara där ute och tålmodigt slita dig fram, oavsett vad. Vad är det du vill uppnå med det du håller på med och lura inte dig själv genom att tro att intensiv, kortvarig träning ger bestående förändringar. Nej, du. Det är kontinuerlig träning som ger bäst resultat och det du uppnår är frihet och en underbar känsla av att ha genomfört något trots att du kanske inte trodde att du var kapabel till detta.

När jag själv hämtar inspiration plockar jag fram en bok av Joe Simpson och den heter 'Touching The Void'. Detta är en manual för överlevnad och att aldrig ge upp och att vara kreativ - oerhört stark och rakt på sak. Inget tjafs, joller eller tjat. Jag kan varmt rekommendera boken och det finns också en film baserad på denna bok. Det är fortfarande du som måste göra jobbet så nöj dig inte med boken eller filmen!

Det ska vara enkelt och det är vad som är så charmerande med löpning. Du, ett par skor och det enkla faktum att du bara behöver placera en fot framför den andra och fortsätta tills det är klart. Det du får i retur kan du först förstå efter alla dessa timmar ute i regnet, solen, snön och blåsten - du har återgått till det vi människor är skapta för: rörelse och att vara på väg. Din tankeverksamhet förbättras, din kreativitet, din uthållighet, din kropp, ditt liv, ditt förhållande, ditt sexliv - listan kan göras lång. Själv vill jag likna löpningen vid meditation och det är att på sikt kliva upp ett snäpp och förstå saker och ting ur ett annat perspektiv. Frihet.

Grusgropen. Den förhatliga grusgropen. 15 grader kallt och vad har det här med livet att göra? 20 gånger upp och ner, finns det någon rimlig förklaring till denna idioti? Har jag kul just nu? Men det har ju inte med saken att göra för det var ingen som sa att det skulle vara lätt och vad lär du dig i ett gym på ett löpband med musik och iPad eller vad du nu försöker lura dig själv med? Nej, det här handlar om kriget med dig själv och inga störande moment, OK? Det är du och din kropp och den delen av dig själv som är bekväm och den andra delen som egentligen vill men som förminskas av tankevurpor och… tror du livet är som en fruktstund på en rosa kudde?!

 

En fot framför den andra - svårare än så är det inte. Vill du så kan du.